Dag 8: ett ögonblick.

Jag är en sån person som knappt minns vad
jag åt till middag dagen innan så den här kan bli
lite svår men jag ger det ett försök.

Innan jag börjar min berättelse så vill jag påpeka att
det var svinhalt ute så ha det i baktanken när ni läser!
En gång förra vintern var jag och Sandra på en efterfest
på Frösön. Vi hade inte så bra koll på tiden så vi var
tvungen att springa till sista nattbussen men ändå så
missade vi den. Då var jag tvungen att ringa till dom som
vi hade varit hos för att säga att vi skulle komma tillbaka.
Och när jag stod där helt stilla och pratade i telefonen
så ramlade jag bakåt. Jag hann inte reagera så jag hann
inte ta emot mig så jag landade så fint på ryggen och bakhuvudet.
Medans jag låg där på marken och fortsatte mitt samtal så
var Sandra halvt död av skratt.

Det är lite svårt att förklara hur roligt det var men det är
det enda ögonblicket jag kan komma på.
Tack, hej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0